Ny ordförande för RME

RME har fått en ny ordförande. Här får du reda på vem han är och vad han vill.

Per-Magnus Skoogh, grattis till att du blivit ny ordförande för RME. Hur känns det?
— Tack. Det känns både hedrande och ansvarsfullt. RME företräder människor med mycket små marginaler, och många är för sjuka för att själva driva sin sak. Samtidigt känns det meningsfullt. RME behövs – både som stöd och som en tydlig röst för att ME ska tas på större allvar.

Vem är du och varför blev du ordförande?
— Jag heter Per‑Magnus Skoogh och har arbetat länge med organisations- och förändringsarbete. Jag är också pappa till en vuxen dotter med svår ME. Det har gjort frågan väldigt konkret. Många patienter saknar i praktiken en fungerande plats i vården – de är medicinskt hemlösa. Jag tackade ja till ordförandeskapet för att jag tror att RME kan spela en viktig roll i nästa steg.

Vad är din koppling till ME?
— Genom min dotter Elina, som har svår ME, har jag sett både sjukdomen och hur systemet brister. I min egen familj har kontrasten blivit tydlig. När Elinas mamma fick cancer fanns tempo, plan och ansvar. När min pappa fick stroke fanns en vårdkedja från första dygnet. För Elina och ME har vi aldrig mött samma typ av system. Elinas mamma fick mer vård den första månaden än Elina fått på 15 år. Min far fick mer organiserad vård på 15 timmar än min Elina fått på 15 år.

Vad vill du fokusera på?
— Att stärka RME som organisation och driva frågan om bättre vårdstrukturer. Nästan alla ME‑patienter saknar ansvarig läkare, plan och fungerande vårdväg. Ingen ska behöva vara medicinskt hemlös. Det handlar om ansvar, kontinuitet och vård som fungerar över tid.

Hur ser du på framtiden?
— Jag är realistisk, men inte uppgiven. Kunskapen om postinfektiösa tillstånd och ME ökar, och fler börjar förstå problemets omfattning. Det ger nya möjligheter – men kräver att vården organiseras mycket bättre.

Vilka är de största utmaningarna?
— Bristen på kunskap och fungerande vård. Många patienter möts av felaktiga råd eller inget sammanhållet ansvar alls. Dessutom är många för sjuka för att själva kunna göra sina röster hörda.

Hur tar vi oss framåt?
— Genom att vara tydligare, mer konkreta och uthålliga. Vi behöver gå från ord till krav: ansvarig läkare, team, uppföljning och mer specialiserad kompetens. Och visa hur ett bättre system faktiskt kan byggas.

Hur påverkar det uteblivna statsbidraget RME?
— Det är allvarligt och påverkar verksamheten här och nu. Samtidigt måste det bli en vändpunkt. Vi behöver bli tydligare i vår riktning, bättre i vår kommunikation och starkare i vår finansiering.

Något du vill avsluta med?
— Jag vill visa respekt för allt arbete som redan gjorts i RME. Min ambition är att bygga vidare och bidra till att ME‑patienter får den vård och det bemötande de har rätt till.

/Alfred Skogberg

PS. Är du inte medlem än så bli det genom att klicka här.