Sammanfattning av föreläsningar om Försäkringskassan för medlemmar i RME Stockholm under 2025 samt information om PEM
Göran Söderlund var under 31 år anställd vid Försäkringskassan (FK) i olika roller och hade vid sin pensionering en gedigen kunskap som kontorschef i Trollhättan och Ulricehamn. Han beslutade sig för att fortsätta arbeta men nu på den andra sidan bordet, privatperson gentemot myndighet. I över 19 år har Göran förmedlat och bistått med sin kunskap och erfarenhet och under de senaste åren lämnat mer och mer ansvar till sin yngre kollega Hawraz. Göran är idag 85 år och finns i bakgrunden som konsult.
Citat av Göran: ”Systemet har blivit kallare. Jag hade inte hjärta att se människor gå under. När jag såg att systemet inte längre tjänade de svaga, valde jag att hjälpa dem som privatperson.”
Myndighetens syfte enligt Socialförsäkringsbalken är att ge ekonomisk trygghet vid sjukdom. I praktiken har FK blivit en kontrollinstans, snarare än ett stöd.
Handläggare arbetar efter styrdokument, mallar och produktionstakt – inte alltid efter individens verklighet. Många är nyanställda, stressade och ibland saknas relevant bakgrund för att tolka intygen rätt.
FMR – Försäkringsmedicinsk rådgivare är ofta en läkare som aldrig träffar patienten, men ändå påverkar beslutet.
Det går inte att bortse från att FK är under mänsklig press. Allt fler mår dåligt på grund av stress, sjukdom eller olyckor, vilket påverkar arbetsförmågan, vilket i sin tur påverkar individens ekonomi.
Samtidigt är förtroendet för myndigheten förminskat. Många orkar inte överklaga och FK:s beslut kan mycket väl vara felaktigt.
Steg 1: Individen skickar i samråd med sin läkare in en ansökan om sjukpenning och Försäkringskassan får tillgång till journal, diagnos, utredning och utlåtande. Handläggaren granskar detta. Vanligtvis får man inte sin ansökan beviljad trots att underlaget är gediget, utan ett tillfälligt beslut fattas.
Steg 2: Individen har nu två veckor på sig att inkomma med synpunkter varför beslutet anses vara felaktigt. Synpunkterna skickas till samma handläggare.
När nytt beslut nått individen, har denna två månader på sig att begära en omprövning. FK är stenhårda med sina datum. Man kan begära förlängd svarstid och detta beslut skall erhållas skriftligt. Ärendet prövas nu av en annan handläggare, som går igenom hela materialet och fattar ett beslut.
Steg 3: Individen begär inom två månader en ny omprövning. Denna skickas inte till handläggaren utan till FK, som lämnar den till Förvaltningsrätten, vilken avgör ärendet ofta utan muntlig förhandling.
Tidsåtgång för hela processen kan vara 8 – 14 månader.
Ca 30% får helt eller delvis rätt i domstol.
Källa: Inspektionen för socialförsäkringen (ISF 2020:1)
Processen kan vara jobbig för individen och påverka hälsan.
Det går därefter att driva ärenden vidare till Kammarrätten och Högsta Förvaltningsdomstolen.
Göran Söderlunds slutsats: Systemet förutsätter att individen ger upp. Det är där maktobalansen ligger.
Det är inte tillräckligt att vara sjuk eller ha en diagnos.
FK bedömer arbetsförmågan i relation till normalt förekommande arbete – inte det nuvarande arbetet.
Det krävs att arbetsförmågan är stadigvarande och väsentligt nedsatt.
Läkaren måste uttrycka att individen inte kan utföra något arbete med eller utan anpassning.
Göran Söderlunds slutsats: Det handlar inte om sjukdom. Det handlar om hur väl den beskrivs i arbetsförhållandet.
Läkarens roll är ofta avgörande
Det viktigaste dokumentet är läkarintyget.
Många får avslag för att intyget:
”NN har en väsentligt och stadigvarande nedsatt arbetsförmåga. NN kan inte utföra något arbete på arbetsmarknaden, oavsett arbetsgivare eller anpassning.”
”NN:s arbetsförmåga är nedsatt för all överskådlig framtid, oavsett förvärvsarbete på den öppna arbetsmarknaden.”
”Samtliga insatser från vården är uttömda. NN har ingen arbetsförmåga som kan eller skall nyttjas på den öppna arbetsmarknaden. Risken för försvårande omständigheter finns där, oavsett stöd eller anpassning från Arbetsförmedlingen.”
Individen har rätt att begära att läkaren kompletterar (Förvaltningslagen §10).
Avslag är inte alltid det rätta eller sanningen. Många gånger bara en tolkning utifrån bristande underlag.
Systemet uppfattas ofta som att det är byggt så att individen ska tröttna.
Men det är genom omprövningar och överklaganden som många faktiskt vinner sina mål.
Göran Söderlunds slutsats: Att överleva systemet är en kamp, men den är värt att ta.
Här följer 6 olika formuleringar, som läkaren kan använda i sitt utlåtande för att styrka att individen saknar arbetsförmåga. Dessa variationer hjälper till att undvika upprepning, men ändå hålla innehållet tydligt och juridiskt starkt.
PostExertional Malaise (PEM) är det centrala symtomet vid ME/CFS.
PEM innebär en fördröjd och oproportionerlig försämring av symtom efter minimal fysisk, kognitiv, emotionell eller social ansträngning. Symptomen förvärras först efter 12–48 timmar och kan kvarstå i dagar, veckor eller längre.
Post-exertional malaise (wikipedia.org)
PEM kan utlösas av aktiviteter som normalt är mycket lätta, såsom att duscha, laga mat, läsa eller ha ett samtal.
What is Post-exertional malaise? (hopkinsmedicine.org)
Det finns ingen botande behandling för PEM, men pacing/energihantering är internationellt rekommenderat.
Pacing innebär:
CDC betonar att patienter inte ska pressas att öka aktivitet eftersom detta riskerar att utlösa PEM och förvärra sjukdomen.
Strategies to Prevent Worsening of Symptoms (cdc.gov)
📚 Källor (urval)
