De kriterier som idag företrädesvis används för diagnostik av ME/CFS är de s k Kanada-kriterierna (Canadian Clinical Criteria, CCC). De utvecklades 2003 av en internationell konsensusgrupp under ledning av Health Canada (Carrruthers et al, 2003).

Kanada-kriterierna urskiljer en snävare och mer homogen grupp av patienter än andra kriterieuppsättningar. I klinisk praxis använder de flesta ledande läkare idag Kanada-kriterierna. På forskningssidan väljer många forskargrupper en urvalsmetod där patientgruppen uppfyller både Kanada-kriterierna och CDC Fukuda 1994-kriterierna.

Fulltextversionen av Kanada-rapporten, innehållande Kanada-kriterierna (se sid 7-115): Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome: Clinical Working Case Definition, Diagnostic and Treatment Protocols, page 7-115, Journal of Chronic Fatigue Syndrome 11:1:2003

Översiktlig sammanfattning av Kanada-rapporten och Kanada-kriterierna:
Myalgic Encephalomyelitis/Chronic Fatigue Syndrome: Clinical Working Case Definition, Diagnostic and Treatment Protocols, page 7-115, Journal of Chronic Fatigue Syndrome 11:1:2003

Praktisk kryssversion” av Kanada-kriterierna(på engelska)

Nedan följer en översättning av Kanada-kriterierna:

För att uppfylla diagnosen ME/CFS ska patienten möta kriterierna för utmattning, Post-Exertional Malaise (ansträngningsutlöst försämring), sömnstörningar och smärta; ha två eller fler neurologiska/kognitiva symptom; ha ett eller fler symptom från två av kategorierna av autonomiska, neuroendokrina eller immunologiska manifestationer; samt uppfylla kriterium 7.

1. Utmattning
   Oförklarlig ihållande eller ständigt återkommande utmattning, både fysisk och mental, som avsevärt är nedsättande för aktivitetsnivån.
2. Ansträngningsutlöst försämring (Post-Exertional Malaise, PEM)
   Onormal fysisk och mental uttröttbarhet efter ansträngning. Snabb muskulär och kognitiv utmattning, ansträngningsutlöst sjukdomsmående och/eller extrem utmattning och/eller smärta samt en tendens att patientens tillhörande symtom förvärras. Onormalt lång återhämtningsperiod, oftast längre än 24 timmar.
3. Sömnstörningar*
   Patienten känner sig inte utvilad efter sömn. Störningar i antalet sömntimmar och i dygnsrytmen.
4. Smärta*
   Smärta kan upplevas i muskler och/eller leder och är ofta utbredd. Det finns oftast en signifikant huvudvärk av en ny typ, ett nytt mönster och en ny svårighetsgrad.
5. Neurologiska/Kognitiva manifestationer (minst två symtom måste uppfyllas)
   • Förvirring
   • Koncentrationssvårigheter
   • Försämrat korttidsminne
   • Disorientation
   • Svårigheter att processa information
   • Tappning av ord
   • Överkänslighet mot ljud och ljus
6. Minst ett symtom från två av följande kategorier
   • Autonomiska manifestationer
     • Ortostatisk intolerans, (NMH)
     • Postural ortostatisk tachycardi (POTS)
     • Fördröjt lägesrelaterat lågt blodtryck
     • Svimningskänsla
     • Illamående
     • Matsmältningsbesvär
     • Urinträngningar och nervös blåsa
     • Hjärtklappning med eller utan rytmstörning
     • Andnöd efter ansträngning
     • Extrem blekhet
   • Neuroendokrina manifestationer
     • Onormal och dagligt fluktuerande kroppstemperatur
     • Perioder av svettning
     • Återkommande feberkänsla
     • Kalla fötter och händer
     • Intolerans mot extrem hetta och kyla
     • Uttalad viktförändring
     • Symtomen blir svårare under stress
   • Immunologiska manifestationer
     • Ömma lymfkörtlar
     • Återkommande halsont
     • Återkommande influensaliknande symtom
     • Generell sjukdomskänsla
     • Ny överkänslighet mot mat, medicin och/eller kemikalier
7. Sjukdomen ska ha varat i mer än sex månader
   Vanligtvis har det förekommit ett hastigt insjuknande, men gradvisa insjuknanden förekommer. En preliminär diagnos kan sättas tidigare än sex månader. Tre månader är lämpligt för barn.

För att kunna bli inräknade måste symtomen ha uppstått eller blivit markant förändrade vid insjuknandet. Det är osannolikt att en patient lider av samtliga symtom från kategori 5 och 6.

Barn har ofta flera olika dominerande symtom, som kan tyckas ändras från dag till dag.

Om en patient har haft oförklarlig trötthet i mer än sex månader, men inte uppfyller övriga kriteriekrav, ska tillståndet klassificeras som idiopatisk kronisk trötthet.