I en nyligen publicerad intervju med professor Nancy Klimas, framstående ME- och postcovidforskare, berättar hon att forskning om postcovid har bekräftat mycket av det som ME-forskare har sett i decennier: att det handlar om biologiska sjukdomar med påverkan på immunförsvar, nervsystem, blodcirkulation och energiproduktion.
Klimas menar att ME och postcovid till stor del är närbesläktade postinfektiösa sjukdomar och att den stora satsningen på forskning om postcovid nu driver hela fältet framåt.
Nedan har vi, med hjälp av AI, sammanfattat intervjun. Om du hellre vill lyssna på hela intervjun kan du göra det på Youtube.
P.S Missa inte RME:s forskningskonferens, som vi arrangerar tillsammans med Svenska Covidföreningen, där föer av de senaste forskningsrönen kommer att presenteras. Läs mer här:
En av Klimas mest intressanta poänger är att energibristen vid ME och postcovid kanske inte i första hand beror på trasiga mitokondrier.
I stället lyfter hon fram forskning som visar att kroppens mikrocirkulation fungerar dåligt. Syre och näring når inte vävnaderna som de ska. Mitokondrierna tvingas då producera energi på ett mindre effektivt sätt, vilket leder till oxidativ stress och inflammation.
Hon hänvisar till studier där patienter med ME och postcovid hade svårt att ta upp syre i musklerna under ansträngning. Muskelbiopsier visade också tecken på nedsatt blodtillförsel och vävnadsskada efter relativt liten belastning.
Viktig slutsats: Patienternas upplevelse av PEM (ansträngningsutlöst försämring) får ett starkt biologiskt stöd.
Klimas anser att störningar i det autonoma nervsystemet är en nyckel till att förstå sjukdomarna.
Många patienter befinner sig enligt henne i ett kroniskt ”fight-or-flight”-läge där det sympatiska nervsystemet dominerar och det parasympatiska systemet är nedreglerat.
Detta kan leda till:
Hon nämner att antalet POTS-diagnoser i USA ökade dramatiskt under pandemin.
Klimas är mycket kritisk till råd om att patienter med ME eller postcovid ska träna sig friska.
När syretillförseln till vävnaderna är störd kan fysisk aktivitet orsaka ytterligare skador.
Hon beskriver hur patienter ofta berättar att även mindre aktiviteter leder till flera dagars försämring och menar att forskningen nu visar att detta har en biologisk förklaring.
I stället förespråkar hon:
Klimas beskriver hur en låggradig neuroinflammation kan störa kommunikationen mellan olika delar av hjärnan.
Särskilt viktiga är:
Hon menar att detta kan bidra till många av de hormonella förändringar som ses vid ME.
Ett exempel hon nämner är att kvinnor med ME enligt tidigare forskning tenderar att komma i menopaus flera år tidigare än förväntat.
En stor del av intervjun handlar om att immunsystemet verkar fungera sämre hos patienterna.
När immunförsvarets övervakning minskar kan vilande virus åter aktiveras, exempelvis:
Klimas beskriver detta som en ond cirkel där virusreaktivering driver inflammation som i sin tur försämrar immunsystemets funktion ytterligare.
En annan intressant del handlar om tarmens ”virom”, alltså de virus som lever i mag-tarmkanalen.
Klimas menar att forskare ser tecken på virusreaktivering i tarmen hos många patienter.
Om tarmslemhinnan blir skadad och genomsläpplig (”leaky gut”) exponeras immunsystemet för ämnen som normalt inte ska passera ut i blodet.
Eftersom en stor del av immunförsvaret finns i tarmen kan detta bidra till kronisk inflammation.
En uppmärksammad observation från en nyligen genomförd konferens var att även personer som själva anser sig återställda efter covid kan uppvisa tecken på kvarstående inflammation.
Klimas berättar att nästan hälften av deltagarna i en grupp som klassades som ”återhämtade” visade kvarstående symtom när forskarna undersökte dem närmare.
Det väcker frågor om långsiktiga effekter på:
Det kanske mest konkreta forskningsspåret i intervjun är att Klimas grupp genomför en studie där man använder en monoklonal antikropp för att neutralisera kvarvarande spikeprotein.
Bakgrunden är att vissa patienter fortfarande uppvisar spikeprotein långt efter covidinfektionen.
Forskarna hoppas att behandlingen ska kunna minska sjukdomsprocessen hos åtminstone en del patienter.
Resultat väntades enligt intervjun inom några månader.
Hon avslutar med några tydliga råd:
Nancys budskap är tydligt – att postcovid nu ger ME-fältet ett forskningsmässigt genombrott som man saknat i årtionden. Det märks att hon ser betydligt mer hopp idag än för bara fem år sedan.
