Om din ME medför stora svårigheter i vardagen kan du ha rätt till stöd enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).
LSS är en rättighetslag som ska ge personer med omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar möjlighet att leva ett så självständigt liv som möjligt. Även barn och ungdomar med ME kan i vissa fall ha rätt till stöd enligt LSS. Ansökan görs då av vårdnadshavare.
Stödbehovet ser olika ut för olika personer med ME. Alla omfattas inte av LSS, men det finns flera andra former av stöd som kan vara aktuella beroende på sjukdomens svårighetsgrad och individuella behov.
Exempel på stöd som kan bli aktuella är:
Vilket stöd som kan beviljas beror på den enskildes situation och vilka behov som finns i vardagen. Många personer med ME kan ha rätt till stöd även om de inte uppfyller kraven för LSS. Om du är osäker på vilket stöd som kan vara aktuellt för dig kan du kontakta kommunen eller en rådgivare med kunskap om funktionshinderfrågor.
LSS kan vara aktuellt för personer med ME som har en omfattande och varaktig funktionsnedsättning och som behöver mycket stöd i vardagen.
Exempel på situationer där LSS kan vara aktuellt är om:
Observera att varje ansökan bedöms individuellt och att dessa exempel inte automatiskt innebär rätt till LSS.
Ja, vissa personer med ME kan omfattas av LSS. För personer med ME är det främst personkrets 3 enligt LSS som kan vara aktuell. Kommunen gör alltid en individuell bedömning av varje ansökan.
För att omfattas av personkrets 3 ska funktionsnedsättningen:
Det är alltså inte diagnosen i sig som avgör, utan hur funktionsnedsättningen påverkar vardagen och vilka konsekvenser den får.
En ansökan enligt LSS prövas i två steg.
Steg 1: Personkretstillhörighet
Kommunen bedömer först om personen tillhör någon av LSS personkretsar. För personer med ME är det främst personkrets 3 som kan vara aktuell.
Steg 2: Rätt till den sökta insatsen
Om personen bedöms tillhöra personkrets 3 prövas därefter om villkoren för den insats som sökts är uppfyllda.
Att tillhöra personkrets 3 innebär alltså inte automatiskt rätt till alla insatser enligt LSS. Varje insats bedöms separat utifrån den enskildes behov.
Om du bedöms tillhöra personkrets 3 görs en separat bedömning av vilket stöd du har rätt till.
Två LSS-insatser gäller endast personer som tillhör personkrets 1 eller 2:
Personer som enbart tillhör personkrets 3 har därför normalt inte rätt till dessa insatser enligt LSS.
Även om du inte bedöms tillhöra någon av LSS personkretsar kan du ha rätt till stöd genom socialtjänstlagen (SoL). Till skillnad från LSS krävs inte att du tillhör en särskild personkrets. Kommunen gör i stället en bedömning av vilka behov av stöd och hjälp du har i vardagen.
Exempel på stöd enligt SoL kan vara:
Vilka insatser som erbjuds kan variera mellan kommuner och bedömningen görs alltid utifrån den enskilda personens situation.
Ett avslag på en LSS-ansökan innebär inte automatiskt att du saknar rätt till stöd. Om kommunen bedömer att du inte omfattas av LSS kan du ändå ansöka om stöd enligt socialtjänstlagen.
Om du får avslag har du rätt att överklaga beslutet.
Det är viktigt att ta reda på varför ansökan har avslagits. Ett avslag kan bero på att kommunen bedömer att personen inte tillhör någon av LSS personkretsar. Det kan också bero på att personen bedömts tillhöra personkrets 3 men att villkoren för den specifika insats som sökts inte anses vara uppfyllda.
Eftersom det rör sig om två olika juridiska bedömningar kan det vara viktigt att skilja mellan dem när man överväger att överklaga beslutet.
Vid ansökan om personlig assistans görs en särskild bedömning av behovet av hjälp med så kallade grundläggande behov.
Bedömningen fokuserar på hur personen klarar sina grundläggande behov i vardagen. Handläggaren utreder bland annat om personen behöver hjälp med personlig hygien, på- och avklädning, måltider, toalettbesök och andra grundläggande aktiviteter.
För personer med ME är det därför viktigt att beskriva vilka moment som inte kan utföras självständigt, hur ofta hjälp behövs och vilka konsekvenser aktiviteterna får i form av försämring och återhämtningsbehov.
Det kan bland annat handla om hjälp med:
Om de grundläggande behoven bedöms överstiga 20 timmar per vecka kan personen ha rätt till assistansersättning från Försäkringskassan. Om hjälpbehovet understiger 20 timmar per vecka är det i stället kommunen som prövar rätten till personlig assistans enligt LSS.
Att hjälpbehovet understiger 20 timmar innebär alltså inte automatiskt att personlig assistans är utesluten. Kommunen kan fortfarande pröva om personen har rätt till insatsen.
ME kännetecknas ofta av uttalad uttröttbarhet, aktivitetsbegränsningar och PEM (post-exertional malaise), det vill säga försämring efter fysisk, mental eller social ansträngning. Vid en ansökan är det därför viktigt att tydligt beskriva:
Ju mer konkret beskrivningen är, desto bättre underlag får handläggaren för sin bedömning.
ME innebär ofta att funktionsförmågan varierar över tid. Många har både bättre och sämre dagar. Vid en ansökan är det viktigt att beskriva hur vardagen fungerar över tid och inte bara vid enstaka tillfällen. Även om du ibland klarar en aktivitet själv kan du fortfarande ha behov av stöd om aktiviteten leder till försämring, kräver lång återhämtning eller inte går att genomföra regelbundet.
Vid ME kan en aktivitet ibland vara möjlig att genomföra men ändå leda till en betydande försämring efteråt. När du beskriver ditt hjälpbehov kan det därför vara viktigt att inte bara redovisa vad du klarar i stunden, utan också vilka konsekvenser aktiviteten får i form av PEM, ökad symtombelastning och behov av återhämtning.
1. Kontakta kommunen
Kontakta kommunens LSS-handläggare och berätta att du vill ansöka om stöd enligt LSS.
2. Skicka in en ansökan
Beskriv vilket stöd du söker och varför du behöver det. Det kan exempelvis handla om personlig assistans, ledsagning eller avlösarservice.
3. Bifoga medicinska underlag
Läkarintyg och andra medicinska underlag bör beskriva:
4. Utredning
Kommunen utreder dina behov och kan ställa frågor om din vardag, dina begränsningar och vilket stöd du behöver.
5. Beslut
Kommunen fattar beslut om du har rätt till stöd enligt LSS och vilka insatser som kan beviljas.
När du beskriver dina svårigheter kan det vara bra att:
Många personer med ME får hjälp av partner, föräldrar, barn eller andra närstående i vardagen. Det kan vara värdefullt att beskriva vilket stöd som redan ges och hur mycket hjälp som behövs för att få vardagen att fungera. Det ger ofta en mer rättvis bild av det faktiska hjälpbehovet.
Mindre tydligt:
”Jag behöver hjälp med att duscha eftersom jag blir kraftigt försämrad efter fysisk ansträngning. Efter en dusch behöver jag ofta vila resten av dagen.”
Mer tydligt:
”När jag beskriver mitt hjälpbehov försöker jag beskriva varje moment för sig:
För varje moment kan det också vara bra att beskriva ungefär hur lång tid hjälpen tar, hur ofta den behövs och vilka konsekvenser det får om hjälpen inte ges.”
Vid en assistansutredning kan det vara viktigt att beskriva aktiviteter steg för steg. Försök därför att inte bara skriva att du behöver hjälp med exempelvis dusch, måltider eller påklädning. Beskriv i stället vilka konkreta moment någon annan behöver hjälpa dig med, hur ofta hjälpen behövs och hur lång tid den tar.
Medicinska underlag
Beskrivning av vardagen
Övriga underlag
Informationen på denna sida är generell och ersätter inte individuell juridisk rådgivning. Kommunen gör alltid en individuell bedömning av varje ansökan. Om du är osäker på vilket stöd som kan vara aktuellt för dig kan du kontakta din kommun eller söka vidare rådgivning hos relevanta stödorganisationer.
