Minnestext om RME:s ambassadör Jojje Wadenius

Jojje Wadenius var ambassadör för RME under det sista året av sitt liv. Detta efter att två av våra medlemmar tipsat mig om att Jojje hade en musikalisk föreställning som bland annat berättade om hans fru Brit Grønnevik, som levde med ME i flera år fram till att hon dog i cancer år 2022.

Jag lyckades få till en intervju med Jojje och han bjöd in mig till sin övernattningslya på Söder i Stockholm. När han öppnade dörren talade han i telefon. På väggarna hängde guldskivor från hans extremt framgångsrika karriär. Han tecknade åt mig att slå mig ner vid ett bord.

”Förlåt, det var Helen Sjöholm som ringde. Vi planerar ett jobb tillsammans”, berättade han när han lagt på luren.

Jojje var min idol sedan barnsben. Jag är inte ensam om att ha älskat hans musik. Jag har själv spelat saxofon under ett antal år, men på en helt annan nivå än nestorn Jojje. Så att få träffa honom var en ynnest.

Jag möttes av en vänlig själ med stor ödmjukhet som frikostigt berättade om vad han upplevt: många års slitsamt boende i New York, spelningar med programmet Saturday Night Live, inspelningar med Walter Becker, Donald Fagen, Aretha Franklin och James Brown. Han berättade också om en tuff barndom som satt sina spår och om livet med frun Brit Grønnevik – hur högt han älskat henne och att han var oerhört tacksam för den tid de fick tillsammans.

Behövde flera dagars vila

Brit Grønnevik hade en mildare form av ME, men sjukdomen påverkade ändå hela deras vardag. Efter sociala aktiviteter som en konsert eller middag behövde hon flera dagars vila. Trots upprepade försök att få hjälp från vården i Norge, där de bodde, fick hon aldrig adekvat hjälp.

”Det var frustrerande att vården inte hade bättre koll. Hon blev gradvis sämre, men det var som att ingen riktigt tog det på allvar”, berättade Jojje.

I dag är Brit borta, men i den föreställning Jojje uppträdde med under senare tid hyllade han henne som en spirituell, intuitiv, humoristisk och väldigt klok person som han beskrev som sitt livs kärlek. Föreställningen var både personlig och musikalisk, och innehöll berättelser om deras relation, hennes sjukdom och den sista tiden tillsammans.

”Jag brukar säga att det var den sista gåvan hon gav mig – att jag fick vara hennes omsorgsperson. Det var stort.”

I slutet av intervjun kände jag att Jojje skulle kunna bli en utmärkt ambassadör för RME. Så jag frågade honom. Han behövde inte tänka länge.

”Det känns viktigt. Jag har sett hur sjukdomen påverkar och hur lite stöd som finns. Om jag kan bidra med något – min röst, min historia – så gör jag gärna det”, sa Jojje.

Och så blev det. Officiellt gick vi ut med nyheten i TV4 Nyhetsmorgon i slutet av november 2025.

Inslaget väckte otroligt många positiva reaktioner från ME-sjuka över hela landet och deras närstående. ”Äntligen någon som ville, vågade och förstod”, menade många. Att en känd person som Jojje Wadenius ville lyfta de drabbade av en av de värsta sjukdomarna man kan tänka sig betydde massor.

Startade insamling till förmån för RME

I samband med att vi gick ut med nyheten startade Jojje också en insamling. Så här lyder texten:

”Kära vänner, Jag vill be om något som betyder mycket för mig. Minst 40 000 svenskar är drabbade av ME – en extremt handikappande neurologisk sjukdom som är okänd för många och som är ofattbart oprioriterad i vårdsystemet. RME, Riksförbundet för ME-patienter, är en liten ideell förening med stora behov. Med denna insamling vill jag samla in medel så att RME kan göra mer: som att påverka beslutsfattare, ge juridisk rådgivning, sprida forskningsresultat samt intervjua drabbade och närstående så att deras berättelser kommer ut. Med ditt bidrag kan RME göra mer. Ett stort tack för din gåva. Varje krona räknas. Tack!”

I skrivande stund har insamlingen samlat in 23 800 kronor.

Jojje deltog också på RME:s arbetskonferens i Barkarby i januari där han fick två armband från RME. Han kom på kvällen den första dagen, åt middag med ett tiotal medlemmar och såg ut att ha det mycket trevligt. Några fick selfies med honom, inklusive jag själv. På morgonen pratade vi lite innan han behövde åka vidare. Jag hann också foto honom när han bar RME:s armband.

Vi fortsatte att ha kontakt. Tanken var att han skulle spela gitarr den 12 maj på RME Stockholms aktiviteter i Gamla stan. Men den 24 april hörde Jojje av sig och meddelade att han inte skulle kunna vara med. Hälsan var inte på topp. Det lät inte livshotande då, men för säkerhets skull tackade han nej. I samband med det undrade jag om han ville säga något till dem som bidragit till insamlingen i hans namn. Och så blev det:

”Varmt tack till alla er som har bidragit till min insamling till förmån för RME. Det betyder mycket att det finns engagerade människor som vill se förändring. Vill ni får ni gärna dela insamlingen i era sociala medier.

Hälsningar från Jojje.”

Det var det sista jag hörde från honom. Och så en vecka efter vår senaste kontakt, den 1 maj. Jag befann mig i ett vårvarmt Bologna i Italien när jag såg på Facebook att Jojje var död. Jag var tvungen att sätta mig ner och hämta andan.

Det är så obegripligt och så ledsamt. Mina tankar går till hans närmaste, och även till alla dem som på olika sätt berörts av hans person och av hans musik.

Vila i frid Jojje, du är oerhört saknad. Vi är många som är tacksamma över ditt engagemang – både mänskligt, musikaliskt och inte minst för att du som etablerad och känd musiker ville bidra till att göra livet lite lättare för ME-sjuka.

/Alfred Skogberg, kommunikations- och insamlingsansvarig RME

PS. Vill även du bidra till Jojjes insamling vet jag att han varmt skulle uppskatta det. Du hittar den här: https://insamling.rme.nu/fundraisers/jojje-wadenius-stoder-rme

Dela den gärna.

/Alfred Skogberg