Ny studie om neuro-vaskulär reglering

Sammanfattning av studien ”Neurovascular Dysregulation and Acute Exercise Intolerance in ME/CFS: A Randomized Placebo-Controlled Trial of Pyridostigmine”

Joseph, Phillip, Rosa Pari, Sarah Miller, Arabella Warren, Mary Catherine Stovall, Johanna Squires, Chia-Jung Chang, Wenzhong Xiao, Aaron B. Waxman & David M. Systrom, CHEST, vol. 162, iss 5, November 2022, pg. 1116-1126.

Av Carl-Åke Däcker

Forskningsarbetet, som publicerades i november 2022, var delvis finansierat av OMF (Open Medicine Foundation) en stiftelse där RME satsar merparten av sina forskningsmedel i en storleksordning av 500 tusen kr per år. Initiativtagare och en av författarna till arbetet är David M. Systrom som är biträdande professor vid Harvard Medical School och också arbetar vid Pulmonary and Critical Care Medicine, Department of Medicine Brigham and Women’s Hospital.

Bakgrund

ME karakteriseras av svår utmattning, ansträngningsutlöst försämring och ortostatisk intolerans, men sjukdomsmekanismerna är inte helt klarlagda.

Frågeställning

Bidrar dysfunktion av det vaskulära systemet (som är uppbyggt av vener och artärer, blodkärl som bär syresatt blod från hjärtat ut till kroppen och sedan åter till hjärtat) till ME/CFS-patienters oförmåga att tåla träning och kan behandling med pyridostigmine förbättra träningskapaciteten?

Försöksupplägg

En dubbelblindad placebokontrollerad studie som testade effekterna av 60 mg pyridostigmine i tablettform. Detta gjordes på en klinik med 23 försökspersoner som fick pyridostigmine och 16 referenspersoner som fick placebo.

Patientgrupp

Patienterna var över 18 år och uppfyllde ME/CFS-kriterier framtagna av USA:s National Academy of Medicine. Patienter med blodbrist, ett BMI över 30 och hjärt-kärlsjukdomar uteslöts. Medelåldern var 40 år och endast kvinnor deltog i studien.

Provpreparat

Pyridostigmine är i vardagligt tal mer känt som Mestinon och används vanligtvis vid behandling av sjukdomen Myasthenia gravis. Pyridostigmine har gett signifikant förbättring av symptom vid POTS. Effekten kan förenklat beskrivas som att preparatet påverkar nervsystemet och receptorer i flera led som ger ökad frisättning av noradrenalin. Noradrenalin påverkar det vaskulära systemet vilket ger större blodvolym till hjärtat och ökar kroppens förmåga till arbete.

Försöksutrustning

Undersökningen gjordes med iCPET vilket allmänt används för detaljerade undersökningar för kartläggning av hjärt- och lungsjukdomar. iCPET är förkortning av invasive Cardiopulmonary Exercise Test där patienten sitter på en motionscykel under gradvis ökad belastning. Med hjälp av avancerad mätutrustning som EKG, pulsmätare, spirometer samt katetrar i lungartären och strålbensartären i underarmen kan man få en mycket detaljerad bild av hjärt- och lungfunktionen hos en patient under fysisk belastning. Tack vare kateterna kan man få information om trycket i artärerna samt ta blodprov vilket görs en gång per minut. Denna detaljerade undersökningsmetod ville man använda i undersökningen av pyridostigmins effekt på ME patienter.

Försöksmetodik

1. Försökspersonerna fick genomgå en maximalt ansträngande tidsperiod i motionscykeln under detaljerad mätning med iCPET.
2. 23 av försökspersonerna fick inta 60 milligram pyridostigmine i tablettform och 16 fick placebo.
3. 50 minuters viloperiod.
4. En andra omgång med maximal belastning genomfördes med iCPET.

Resultat

Som utvärdering jämförde man mätresultaten från andra iCPET undersökningen med den första.

Mätvariabel: Max VO2 (syreupptagningsförmåga), mL/minut
Pyridostigmine: 13,3±13,4
Placebo: -40,3±21,3

Mätvariabel: Max-viloläge VO2, mL/minut
Pyridostigmine: 25,9±15,3
Placebo: -60,8±25,6

Mätvariabel: Max-viloläge Qc (hjärtminutvolym), L/minut
Pyridostigmine: -0,2±0,6
Placebo: -1,9±0,6

Mätvariabel: Max.-viloläge RAP (höger förmakstryck), mm Hg
Pyridostigmine: 1,0±0,5
Placebo: -0,6±0,5

Slutsatser

Resultaten visar en tydlig effekt av pyridostigmine som ger ökad blodvolym och därmed ökat tryck i högra förmaket vilket medför ökat blodflöde som i sin tur ger ökad perifer syreupptagningsförmåga. Detta resultat är i linje med undersökningar som visar att bristfällig fyllning av förmaket orsakar intolerans mot ansträngning vid ME/CFS.

Man vill dock dämpa entusiasmen av resultaten och påpekar följande:

• Den fysiologiska effekten är liten och inte kliniskt relevant men mellan de grupper som studerats är den statistiskt signifikant.
• Den positiva effekten av pyridostigmine på den maximala syreupptagningsförmågan, VO2, är endast 4 %. Om man skulle inta en högre dos pyridostigmine under en längre tid skulle man kunna förvänta sig en större fysiologisk effekt.

Förslag till fortsatt arbete

• Studier av effekten med långtidsanvändning av pyridostigmine med olika doseringar, behandlingstid samt variation av patientgrupperna som varierad ålder och BMI.
• Långtidsstudier med högre dosering av pyridostigmine och dess effekt på den perifera syreextraktionen genom arteriolär reglering i muskelvävnaden.